Härahunnägarn
Nu ske Je berätt hur de gick te när je skull börj å jaga häran.
Je heit n`Nisse, å je e huskut intressere ta härajakt. De hejle börje mä att Je fick tvo måga. å så hadd jä ein jobbarkompis å all va dom jägara, dom bäre språke om jakt, de va ju nå alldeles hemskt va dom hadd vöre mä om myttje ti skoga. Så je vårt nå smitte ta dom. Ein dag så tog je å jick in på ABF,s kontor i Järspen å fråge om de möjligen kunn finnes någen som kunn ler me å jaga, je hadd in´t tege ti e vapen sän je jorl rekryten, å de e lääng sen de. Rätt som de va ein afta så ringe ne ti skåpe, å de va è tjäring på ABF som hadd ordne ein plats på Jägarskola i Mörsil, så nu skulle bli jaging ta, ma skull träffes ein dag före jul, ma skull bekant oss, sa lärarn som heite Rolf Bixo, je såg att han snegle att me nå gånga, han fundere nog va de va förein gammal gubb som satt der bland ungdomman de va ong fin kvinnfolk åsså någer pöjke å je då. men f-n va artut ma hadd der ma lääst å surre å sköut om vartanne, till midsommarhelga var ma färdu jägara, men f-n je hadd ju ingen hunn å ingenstäns å jaga, glad i hågen for je heim at tjäringa å sa at a´ att nu jäsiken ska hen köpes ein stövar för nu e´je jägar. icke en stövare inom dessa väggar. sa a´ jahaja va jaga man uttan hunn då? men så ein dag når je komme heim frå arbeje så låg ein tidning oppslege på köksborle. En sådan där stövare får du köpa, sa a´ de va ein bild på ein Luzernerstövar, je hadd allri hört tälas om hell minner sitt nåån föör. Men fort ti skåpe å ring, bäst å smi mens järne e´glytt, jädrar i den va je ringe Småland i sy o Norrbotten i norl, Norrlänningan e´nå artugar å ha å jära me så je bestämt me för Tällmyrans kennel i Vännäs. Då komme näste problem, dom ville int säle at ein som int hadd nån mark å jaga på, å han trodd nå int att je va nån jägar hella, de hördd je på`n, men je hadd ju gått utbildning je, je veit ju till å mä hur e häraspår sir ut, jaja nu vårt te å skaka fram någerstäns å jaga, je ringe at ein i Sällsjö som heit Figge å fråge, å de va inger problem, klart att je fick jaga på marken hans, han trodd kanske han å att det in´t va nån risk att lån ut att meg. Ja sen hadd je ju tvo måga som hadd till- gång till jaktmark, å sään pricken över i, som dom säg. Når je fyllt femti år fick je småvilltjakten ta ein bonn i Bratteggen,Owe Einarsson heit hann, de va int illa de. Nu till skåpane igän å riing till Tällmyrans kennel, å fråg om je kan få köp ein tåcken lusernstövar nu då? Nu får je jaga mest över heile västjämtland, han lät tveksam ändå. Nu tror je att tjäringa tytje lite syn om meg. Men va hälp de, je ä ju hunnläus. men så ein Lördag så plinge ne ti skåpe, och tjäringa svära. Hu låte så gla så je vårt nyfiken va de va fråga om, ma hadd ju inger barnbarn på gång så det kunn ju int va dä. Men så äntligen la a´på lur´n. De var Tore Folkesson Tällmyrans Kennel, som sade att i mitten av Mars skull ma få en vålp. sa a´.Jaa de e´nå bra unnerla va de kan ännres här i live, nu e´je ein härajägar och ägar ti ein stövar, å tjäringa bor kvär, de e´nå så ömleje å si när hu sitt å glåm på TVn å har tika ti kne sitt. Da kom väl ihåg va hu sa når je ville köp ein stövar."Inte en stövare inom dessa väggar sa´a." kom da ihåg att hu saa så?
10 år senare så är "stövarn" Jaktchampion och 2:a i luzerner - SM 2002. Hon har haft två valpkullar varav jag tog en valp själv som idag har ett RR-cert och en Jaktprovsetta samt ett cert i utställning. Inte illa tycker jag själv då det är den första stövare jag har och aldrig jagat förut. Så med andra ord, det är aldrig för sent att börja jaga hare,,
12 år och 3 månader senare så fick Luzette lämna jordelivet för att resa till hundhimlen
Nisse Hermansson
